TEMA: Hantering av textilier
Utöver resursförbrukning vid produktion utgör avfall från textiltillverkning och konsumtion 5 procent av det totala avfallet världen över. Bomull och polyester dominerade textilproduktionen med 75 procent i slutet av 00-talet (Turley, Horne, Blackburn, Stott, Laybourn, Copeland & Harwood, 2009), en siffra som senare uppskattats till 85 procent (Fischer & Pascucci, 2016). Att finna kläder tillverkade på en blandning av de båda textilierna är inte ovanligt (Turley et al., 2009).
En orsak till fortsatt ökad produktion och konsumtion av kläder är fast fashion (Fischer & Pascucci, 2016; Claudio, 2007). En markant ökning på ca 40 procent noterades av textilkonsumtionen i Sverige under intervallet år 2000-2009 (Svenska MiljöEmissionsData, 2011). Ofta är kläderna producerade billigt i utvecklingsländer för att säljas i enorma kvantiteter till låga priser, främst till marknaden i västvärlden (Fischer & Pascucci, 2016; Björklund & Karlsson, u.å.). Konceptet är svårt att förena med det faktum att resurser är begränsade och energi inte är gratis, varken i ekonomiska, sociala eller miljömässiga termer (EcoWatch, 2015).
På grund av bristande kvalitet på klädesplagg samt ett samhälle där konsumtion sker på basis av fast fashion (EcoWatch 2015), slängs textilier enkelt bort efter de tjänat sitt syfte. Enligt en undersökning av Svenska MiljöEmissionsData (2011) påvisades att en svensk i genomsnitt konsumerar 15 kg textilier om året baserat på siffror från 2008, varav 53 procent av dessa textilier slutar som hushållsavfall. Senare undersökningar från norden som helhet, har beräknat mängd köpta textilier som blir hushållsavfall till 61 procent (Fischer & Pascucci, 2016). Det mest resurseffektiva sättet att skapa ett andra liv för en produkt är återanvändning.
Av resterande mängd konsumerade textilier återanvändes över fyra femtedelar (Fischer & Pascucci, 2016), vilket till största del gjordes genom donationer till välgörenhet. Majoriteten av dessa plagg hamnar dock också till förbränning eller deponering, alternativt säljs i utlandet om de inte anses ha ett andrahandsvärde på den svenska marknaden (Svenska MiljöEmissionsData, 2011). Övriga textilier skickas till återvinning, vilket vanligtvis innebär att kläderna omformas på mekaniskt vis, till material i lägre kvalitet som trasor eller isoleringsmaterial, i en återvinningsprocess kallad down-cycling. Konsensus är att majoriteten av textilier inte ingår i ett kretslopp där de blir klädesplagg på nytt, utan har tydlig början och slut (Fischer & Pascucci, 2016).
